I en ung mans sinne finns ett innersta skåp. Där kryper han in.
Han funderar en stund över det absurda i den handlingen, och medan han gör detta stänger hans kamrater skåpdörren och låser. När han tänkt färdigt sparkar han upp dörren och stiger ut. Han är åter på väg att börja tänka på det absurda i den senaste handlingen, men han har lärt sig av vad som hände sist han tänkte, så han släpper det och går och skaffar verktyg för att laga det uppsparkade skåpet med. Sedan lagar han skåpet -mestadels med tejp- och skruvar fast en hasp för att kunna hålla det igenbommat från utsidan. Sedan känner han sig säker nog att kunna börja tänka igen, men nu är han utsvulten och inte längre så ung, så istället går han och handlar ost, glass, morötter och öl. Sedan sitter han vid skåpet och äter och dricker och skrattar sig till döds.
I en ung kvinnas sinne finns ett innersta skåp. Detta är stängt och låst.
Hon begrundar vad som kan tänkas finnas där inne och föreställer sig att det är fyllt med för henne ofördelaktiga och ondsinta maktstrukturer, fastän det är rimligare och behagligare att tänka sig skåpet fyllt med godis. Till skillnad från en som förmodar att ett skåp är fyllt med godis gör hon inga försök att öppna skåpet, hon letar inte ens upp någon nyckel. Till ytterligare skillnad från den som förmodar godis gnäller hon oavlåtligt på skåpet och ju äldre hon blir desto mer ondgör hon sig över dess vanföreställda innehåll och ältar förbannelser över det i samvaro med andra. Så, en dag tröttnar de andra. De binder för hennes mun med trasor och tågvirke, öppnar skåpet med nyckel eller bräckjärn, kastar in henne i skåpet, stänger och skruvar igen det med hålplattor och torx-skruv.
