Min syster fick ett fodral

Det är kul med naturreservat. Igår gick jag och min syster vilse i skogen när vi letade efter ett. Vi följde ett järnvägsspår för att försöka ta oss tillbaka mot bebyggelse. Vi fick följe längs spåret av några som verkade inspektera järnvägen noggrannt. Jag trodde först att de jobbade för banverket men när jag frågade dem vad de gjorde så svarade de bara att de rekognocerade en bra plats för ett event de skulle anordna lite längre fram i vår. Vi pratade lite under den ganska långa sträckan tillbaks mot den lilla tätorten och blev kompisar. När vi kom fram så blev jag och min syster erbjudna gratis medlemsskap i deras förening och en av dem plockade upp en tröja ur sin ryggsäck och gav till mig.

Men när han därefter försökte ge min syster en likadan tröja så tittade hon bara ogillande på honom. Jag svarade att min syster är gravt begåvningshandikappad och inte kan läsa, skriva eller kommunicera annat än med korta inlärda fraser. Då rotade han omkring lite i sin väska igen och gav henne en grej av fuskskinn med en piktogrambild på. Hon blev jätteglad, den passade perfekt till hennes iPhone6.

Sedan skjutsade de hem oss innan de åkte vidare till Malmö för att delta i en guidad kvällsutflykt till höghusen i stadsdelen Almvik. Det verkar vara en trevlig förening med mycket utflykter. Det gillar jag.

Jag saknar oxenmannen

Här nedanför visas två bilder.
Den övre bilden visar några helt alldagliga företeelser som ger ett visst komisk intryck då man sammanställer dem i kollageform. Scrollar man sedan ned så att man kan se den nedre bilden tillsammans med den övre så försvinner det komiska intrycket fullständigt från helheten.

Den här förmågan att fullständigt utplåna komiska intryck från den direkta närheten kallas Vilks-effekten.

Jag upptäckte denna effekt på försommaren 2014 då jag tillsammans med några bekanta besökte Kullabergs naturreservat där ett antal av Lars Vilks 'konstverk' har drivit iland. Han har alltså tagit drivved från stranden och spikat ihop ett antal rishögar som han har sålt som konstverk -vilket är olagligt eftersom de är 'uppförda' i ett naturreservat. På grund av den enorma framgång han haft med sina andra konstprojekt så lever han nu under ständigt polisbeskydd.
När vi anlände till reservatet den dagen så var konstnären själv där och försökte resa upp en av rishögarna som hade rasat till följd av en svag bris dagen innan och därefter så började han banka fast fler pinnar på den. Eftersom han under det att han bankade hela tiden var övervakad av en solglasögon- och pistolförsedd ung man som uppenbarligen var från säpo så tyckte jag att det kunde vara på sin plats med lite observationshumor, så jag sade "Titta, han(Vilks) har polisövervakning så att han ostört ska kunna bryta mot lagen." men ingen i mitt sällskap tyckte att det var det minsta roligt. Istället blängde de på den hamrande Vilks och muttrade för sig själva något i stil med att de inte tyckte att det var ok att använda konstnärskapet som en förevändning för att provocera vanligt folk.
Vid några andra tillfällen har jag dragit samma skämt för samma personer och då har de faktiskt skrattat till lite grann. Det som har varit gemensamt för dessa tillfällen är att varken Lars Vilks eller något av hans konstverk har varit närvarande.
Den nedre bilden här ovanför är naturligtvis ett foto av Lars Vilks intill ett av sina konstverk.