Min syster fick ett fodral

Det är kul med naturreservat. Igår gick jag och min syster vilse i skogen när vi letade efter ett. Vi följde ett järnvägsspår för att försöka ta oss tillbaka mot bebyggelse. Vi fick följe längs spåret av några som verkade inspektera järnvägen noggrannt. Jag trodde först att de jobbade för banverket men när jag frågade dem vad de gjorde så svarade de bara att de rekognocerade en bra plats för ett event de skulle anordna lite längre fram i vår. Vi pratade lite under den ganska långa sträckan tillbaks mot den lilla tätorten och blev kompisar. När vi kom fram så blev jag och min syster erbjudna gratis medlemsskap i deras förening och en av dem plockade upp en tröja ur sin ryggsäck och gav till mig.

Men när han därefter försökte ge min syster en likadan tröja så tittade hon bara ogillande på honom. Jag svarade att min syster är gravt begåvningshandikappad och inte kan läsa, skriva eller kommunicera annat än med korta inlärda fraser. Då rotade han omkring lite i sin väska igen och gav henne en grej av fuskskinn med en piktogrambild på. Hon blev jätteglad, den passade perfekt till hennes iPhone6.

Sedan skjutsade de hem oss innan de åkte vidare till Malmö för att delta i en guidad kvällsutflykt till höghusen i stadsdelen Almvik. Det verkar vara en trevlig förening med mycket utflykter. Det gillar jag.